viktoriaochsebastianikenya.blogg.se

Jaha då va första matförgiftningen här. Vi åkte till Bulls Grill igår (som vi besökt tidigare) för att äta massor av kött! Jag och Viktoria beställer in 1.5 kg nötkött och delar på. Viktoria (som är något mer rutinerad än mig) känner att köttet inte är riktigt som det ska vara, så hon äter inte speciellt mycket av köttet. Mer kött till mig tänker jag och äter upp nästan allting. 03.00 börjar det sedan hända grejer för mig. Viktoria har tidigare haft lite problem med maugen sedan ett besök på sportbaren där vi åt kyckling men nu har hon mer känt av lite magkatarr. Idag skulle vi egentligen vara på en förskola och intervjuat en lärare men vi har fått skjuta upp det besöket till nästa vecka. Förskolläraren skrev till oss att om gud vill att vi träffas igen så gör vi det. Så vi får vänta och se om vi träffas bara!

 

Sedan kan jag ju berätta lite om min match med fotbollslaget i måndags. Jag spelade innermittfält, men här kallar dom alla spelare vid siffror. Något som jag inte riktigt förstår och det i sin tur har de svårt att förstå att jag inte förstår. Men jag spelade nummer åtta i alla fall, vilket är släpande innermittfält med vissa uppgifter som jag aldrig fick lärt mig. Under taktiksnacket innan matchen berättade spelarna att vi ska gå ut på planen och göra två saker. försvara och anfalla! (no shit!) De sa också att vi i stort sett var bättre på alla positioner, kul att höra. Eftersom vi befinner oss i princip vid ekvatorn så står solen rakt ovanför oss en stor del av dygnet vilket gör att det är väldigt hett mitt på dagen, just när matchen spelas. Men jag hängde med rätt okej även om jag valde mina löpningar med försiktighet. I pausen höll en pellejöns till spelare (som tyckte han va bra nog att bedöma varje spelares kvaliteer ute på planen) i taktiksnacket. "Nummer 3 och 4 ni var helt okej. Nummer 2 och 5 ni var dåliga. Se till att inte göra massa konstiga grejer, dribbla tills vi får straff. " Sen gick han igenom varje spelare på det viset. Han tyckte vi skulle använda oss av mitt passningsspel mer i andra. Passa är för övrigt något som knappt existerar här. De skjuter upp bollen så långt de kan sen så springer de och publiken blir helt galna av att se bollen flyga 30-40 meter. Bara bollen går mot målet så är alla nöjda. Men det var väldigt kul att spela i alla fall och jag brände nog x antal kalorier (och hudceller) under de ca 55 min jag spelade innan jag var väldigt trött och byttes ut. Vi ledde med 1-0 när jag gick ut men på övertidsminuterna så hittade pellejhönsen till dommare en straff någonstans och vipps så va det kvitterat. I förlängningen blev det hela 5 mål. Tyvärr så gjorde andra årets studenter ett fler än oss så vi förlorade. Men det är bara att gratulera dem till priset på 2000 shillings och en handuk. Det va dem värda!

 

Nähä nu ska jag gå tillbaka till toaletten. Ni får ha det så bra! tja

En Änglatrumpet inne på skolområdet. Lite sörre och lite mer blommor på än vad man är van vid.

 

 

 

 

Man kan knappt tro att det är sant! Men ja, jag har tagit upp min fotbollskarriär och satsar nu fullt ;) Idag debuterade jag för Muranga Teachers Collage 1st years, efter det 10 år långa uppehållet!! Givetvis var jag med från start. Och naturligtvis spelade jag forward. Because I am a scorer...enligt dom :)

Okej. Jag förstår mig absolut INTE på deras taktik eller matchupplägg. Men det är nått liknande den vi körda när jag började spela flickfotboll. ALLA på bollen!!! Och rådet jag fick: Run for the ball!

När jag efter några minuter i den gassande solen började flåsa så jag knappt kunde får luft, kunde de inte fatta vad det var för fel på mig. Hehe! Att konditionen inte räcker till har de nog aldrig själva upplevt. De bara springer och springer. Och snabbt dess utom. Jag har inte en chans att hänga med.

Och till slut den viktigaste frågan. Ja, mitt lag vann så klart!!! 1-0

 

Då var det dags för dagen D för studenterna på Muranga teachers collage. Idag ska första årets studenter tävla mot andra årets studenter i olika sporter. Som vi skrev i veckan så valde jag och Viktoria oss för att spela fotboll. Sportdagarna pågår idag och på måndag, flickornas fotbollslag spelar idag medan killarnas spelar på måndag. Just nu laddar en orolig Viktoria upp för match. Hon säger att hon inte är nervös, mer orolig. Det är nämligen (som alltid) stekande hetta och gassande sol ute, plus att fotbollsmatchen spelas när det är som varmast ute. Alltså inget för Mazungas som oss...

 

Igår träffade vi en lärare som lär ut idrott på skolan och hon frågade vilket sport och vilket lag jag kommer att spela för. Alla gäster som kommer till skolan brukar få spela med andra lagets studenter, men jag förstod först inte va kvinnan som frågade mig sa när jag blev tillfrågad så jag sa bara ett nummer och försökte se ut som att jag va helt med på noterna. Jag har lite svårt att följa med på deras dialekt och lika så har de när jag pratar. Men hur som helst så blev jag en första års student. senare på kvällen så gick jag och Viktoria till träningen på kvällen med en stoir klump i magen och hoppas att det inte skulle bli lika jobbiogt som sist.Vi hoppar in i träningen som precis börjat. Tjejerna står i en ring (ca. 20 st) med en boll och kastar inkast. Killarna kör lättare uppvärmning. Därefter börjar vi spela! vad händer liksom. i framtiden ska jag be om att få komma på de träöningarna som är lugna. det känns mer min grej.

 

Efter alla fotbollsträningarna så avslutar man med att prata om träningen och vad som kommer att hända härnäst. Igår var inget undantag. Vi samlades första årets studenter och andra årets för sig. Varje lag har en självskriven ledare som sköter "krigs talet".  Tillbaka till krigs talet. Samtalet gick ungefär såhär: "Okej grabbar, vi har en fruktansvärt viktig match på måndag och vi möter ett bra lag. Det är såhär att jag har hört rykten om att det kommer att vara 2000..." (och här blir jag nervös och tror att ledaren ska säga ett det kommer 2000 personer och titta på matchen!! ) fortsättning: "... Shillings i potten och en handduk, så vi ska göra vårat bästa för att vinna matchen!" Jag blir lugn igen och andas ut.

 

Nu är det snart matchdags för tjejerna. Better go there!

När vi var hos Esther och åt i Torsdags kväll kom vi in på ämnet Malaria. Vi blev totalt utskrattade, Esther och hennes son skrattade så mycket att de knappt viste var de skulle ta vägen, när vi sa att vi åt tabletter som kostar ganska mycket för att inte få malaria. Mina är väldigt dyra! Att få malaria här är som att bli lite förkyld. Du tar några tabletter (som är BILLIGA här) sen blir du bra. Alla här har haft malari flera gånger till och med och vi, vi är livrädda för att få det! I början ryggade vi tillbaka när vi såg en mygga. De kunde inte förstå att vi tog och betalade så mycket för tabletter för något så simpelt som malaria. Korkade Mazungus (vitingar)!

Man lär sig nått varje dag :)

 

En bild från när vi var inne och handlade i Thika här om dagen. Mat och lite öl.

 

Vi har en granne som springer lös runt om i vårt kvarter. Han är en tupp och vi kallar honom för Rooster. Det är något fel på Rooster. Han försöker få uppmärksamhet genom att konstant gala och då pratar vi inte om den vanliga tiden som svenska tuppar galer på (07.00). Han galer konstant mellan 02.30 och ända fram till nästa kväll... Det är verkligen nåt fel på honom. Han springer fram och tillbaka, fram och tillbaka och verkar inte veta ut eller in. Igår va Nick ansvarig för att laga middag och då blev det en chiligryta. Vi hittade en chili sauce i Thiika som vi la i. Problemet var bara det att chilisauce i Kenya inte är lika mild som den är i Sverige. När vi åt den så rök det bokstavligen talat ur oss. Vi tänkte att grytan kanske kunde få tyst på Rooster så vi satte ut en tallrik på bakgården och hoppas att han skulle ta sig en smakbit under natten. Vi har också försökt lösa problemet med Rooster genom att köpa öronproppar men tyvärr vet Kenyaner knappt vad öronproppar är. Nu ser vi dock ett ljus i tunneln. Nicks son kommer hit nästa vecka och han har köpt öronproppar till oss. Wiihoo! 

 

PS. Vi återkommer med bild på Rooster.

De säger att man inte ska tro på myter om Kenya, men en myt som definitivt stämmer fick vi känna av igår när vi dök upp på deras fotbollsträning. Vi har fått höra att sport är en väldigt viktig del av Murangas teachers collage. De har lag för fotboll, nätboll, handboll, basket, landhockey, löpning och volleyboll. Alla lag (förutom löpning) tävlar de i mot andra Collagelag. När de får gäster så förväntar de sig att de kommer och tränar med något av lagen så därför tänkte vi att det vore en fin gest att dyka upp där igår. Både jag och Viktoria bestämde oss för fotboll.

När vi kom till planen träffade vi två killar som sa att vi skulle värma upp genom att springa på löpbanorna runt planen. Vi hängde på dem och när vi nästan sprungit 2 varv frågar vi hur många varv vi ska springa. En av dem berättade: ”Vi springer vanligtvis runt 20 varv”. Jag och Viktoria skrattade och hoppade av uppvärmningen strax därefter. Redan här var vi trötta, men vi visste inte allas vad som väntade oss, nu började helvetet… Tränarna visade övning efter övning. Först löpning och sedan styrka. Lägg där till värmen och den gassande solen! Det fick en svensk försäsongsträning att se ut som ett skämt. Det slutade med att vi tränade stenhårt i 1 ½ timma Därefter kom bollen fram och vi spelade faktiskt fotboll i ca 30-40 min. Kul att vi fick testa på det i alla fall... Våra muskler är minst sagt skakiga idag. Vi som tänkte att det kunde vara skönt att bara komma dit och sköja lite boll med dem ett litet tag. Jojo se som det gick. Frågan är om vi vågar gå dit fler gånger… De berättade på slutet att de tränade varje dag förutom de dagar då de har match. Så vi kunde komma när vi vill. Jo tjena. Viktoria följde med tjejerna efter träningen och smakade på deras mat i matsalen. Jag gick hem och öppnade en öl och svor över mina ömma muskler.

Äntligen framme i Kenya och nu har vi fått låna uppkoppling via skolans internet. De första dagarna har varit välidigt bra men vi är helt slut efter alla intryck. Här kommer en snabb beskrivning om hur de första dagarna har varit.

 

Vi landade lördag kväll klockan 20.00 och när vi hämtat ut våra väskor så stod Esther (internationell cordinator på Muranga teachers collage) och Peter (skolans Chaufför) och väntade på oss. Esther är vår kontakt i Kenya och hon hjälper oss med ALLT! Snällare och trevligare människa har vi aldrig träffat! De klär sig med jackor och byxor på kvällarna medan vi svettas i tshirt.. De körde oss till Murangas teachers collage där vi bor i deras guest house tillsammans med en annan student från Borås högskola. Alla lärare och elever bor på skolans område, lärarna har egna hus medan eleverna bor i sovsalar. Om man jämför vårt guest house med deras boende så bor vi väldigt bra!

 

De senaste dagarna har vi besökt närmsta stad som ligger ca 20 min från skolan med bil. Staden heter Thika och har ca 1 milj invånare. Vi har försökt få tag i mobilt bredband där men allt är slutsålt... Därav använder vi skolan internet. I Thika åt vi också på en restaurang som hette Bulls Grill, givetvis åt man maten med händerna. Men maten var väldigt god och smakrik. 

 

Igår presenterade Esther oss för de skolorna som vi senare ska besöka och använda oss av i vår studie. Skillnaden mot svenska skolor är givetvis stor, mer om det får vi ta i ett annat inlägg. Vii blir väl mottagna och alla är väldigt vänliga mot oss. Skolorna ligger runt Murangas teachers collage, en del av dem behöver vi åka Matatu till (galen typ av taxi) men några av dem kan vi gå till. Vi kommer att göra ett inlägg bara om Matatu senare för det är en upplevelse vi aldrig kommer glömma...

 

För övrigt så är vädret bra, ca.25-28 grader. Torrperioden har precis avslutas här i Kenya så det kommer regnskurar ibland men hittills har de bara kommit på nätterna vilket är bra. Regnet har gjort att alla växter har exploderat och allt har blivit grönt. För 1-2 veckor sedan var allt gult och torrt.

 

Senare idag ska jag och Viktoria spela fotboll med skolans egna fotbollslag. Lärarna kallar mig för Rooney och tror att jag kommer göra underverk på fotbollsplanen (som förövrigt ser ut som en gräsåker).

 

 

Bild: Viktoria, Peter (chauffören) och Nick (som vi delar guest houset med).