viktoriaochsebastianikenya.blogg.se

Då var det dags att bege sig hem till Sverige igen. Vi har blandade känslor, vi vill givetvis vara kvär här men samtidigt saknar vi Sverige och personer runt omkring oss en del nu så det ska bli skönt att komma hem faktiskt. Men en sak är säker och det är att vi kommer att sakna Kenya och människorna som vi har träffat här nere!

 

Sedan vi kom tillnbaka till colleget har vi mest väntat ut tiden känns det som. skrivit en del, solat en del (en hel del faktiskt) och set någon film. Men nu är det som sagt dags att komma hem till Sverige igen. Och det betyder kyla :S Vi har heller inte riktigt fått några julkänslor här nere, vilket inte är så konstigt kanske. Så julen kommer vara rätt lätt att märka när vi kommer hem kan jag tänka.

 

Vi har hört att det är snöoväder med mycket snö och blåst hemma så vi hoppas verkligen att vi kommer att kunna landa på landvetter! Vi vill inte bli sittandes i Paris i onödan...

 

Kan bli ett inlägg till när vi kommer hem med lite bilder från vår tid här nere. Ses snart alla goda och glada människor :D Ciao!

Efter att vi i sort sett varit på resande fot sedan igår morse så kom vi tillbaka till vårt Guest house på Murangas teachers college. Senast vi skrev något här på bloggen så tog vi det lugnt i Malindi och det gjorde vi i ytterligare några dagar. Dock så tog vi en avstickare till Watamu Beach som ligger 2 mil från Malindi. Lite skillnad i hur stranden såg ut där men i stort sett lik, Italienare överallt!! Malindi kallas för Kenyas Milano här nere. 

 

Vi kan ju säga att hotellet, Kalili Baharin, som vi bodde på var riktigt fint och vi är väldigt nöjda med att vi bodde där. När vi pratade med folk i Malindi som frågade vart vi bodde någonstans så svarade de flesta "ohh so you live on Kilili Baharini, that is a veery god place". Vi unnade oss att äta på hotellets fina restaurang 3 ggr. Varje gång var det 5 rätters som serverades. Man kunde tacka nej till någon av rätterna om man ville, men det ville vi allt som oftast inte :D

 

Näst sista dagen i Malindi så följde vi med ett gäng fiskare ut för att feska lite fesk. Malindi är känt som ett av världens bästa fiskevatten och det märktes på priserna som de stora företagen tog och på antalet fiskebåtar osm var ute. Vi hittade dock ett par privata fiskare som kunde ta oss med ut för en billigare peng, lite mindre båt men det förstärkte bara känslan. Vi fick upp två fiskar och det är vi väldigt glada för, en Sailfish och en Kingfish. Viktorias Kingfish fick vi ta med oss till hotellet men Sailfishen ville de ha för sig själva. Vi bad kocken på hotellet tillaga Kingfishen och de dukade upp åt oss på stranden och bjöd på vin. Anledningen till att de va så generösa var att de hade glömt att göra frukost till oss tidigt på morgonen. Vi fiskade på tom mage så när när vi kom tillbaka till hotellet vid 14 tiden så ville de gottgöra sig. Det fanns gott om fisk över så på kvällen fick resten av gästerna på hotellet ett smakprov på Viktorias fångst.

 

 

 

 

 

 

 

På söndagen drog vi sedan tillbaka till Bamburi beach och Breezes hotell för en sista natt. Vi drog direkt ner till stranden och bokade snorkling och sedan solade vi resten av soltimmarna. Så igår så ringde klockan 05.15 och vi drog iväg med Guider och andra turister som ville snorkla. Stället vi skulle snorkla på heter Wasini Island och är känt för för sin fina nationalpark för snorkling och dykning. Wasini Island ligger strax norr om Tanzania som vi också kunde se på vår båt tur ut till nationalparken.

 

Efter snorklingen tog vi nattbussen från Mombasa till Nairobi. Efter att svettats dag som natt i Mombasa så kom vi till ett riktigt råset Narobi. När vi kom dit så satt vi kvar i bussen tills solen dök upp så vi vågade oss ut på "Nairobberrys" gator. Efter några timmar så kom en student från Murangas teachers college som varit utbytesstudent på Högskolan i Borås och mötte upp oss. Vi åkte till Nairobis Nationalmuseum med henne, ett ställe som hon själv inte hade besökt tidigare. Jag (Sebastian) är inte speciellt förtjust i Museum, men två bilder knäppte jag allt.

 

 

Andra bilden. Finns också en film som extramaterial för er som vill se. På museet fanns massa kläder, tavlor, uppstoppade djur, en ormpark och massa historia om Kenya. Efter rundvandringen sa vi hejdå till Margaret och tog en Matatu tillbaka till Colleget. En resa som var allt annat än trevlig... Det tog 2 timmar innan den blev full och kunde köra. Sedan var föraren G A L E N (och eventuellt hög/berusad. Han körde om på vilken sida som helst, oavsett om det var bilar eller människor i  vägen. Folk och bilar fick flytta på sig bäst de ville. Men vi kom som sagt hem med livet i behåll.

 

 

 

Tuk Tuk resa i Malindi. Viktoria blev alldeles till sig av videon ;)

 

Imorgon sätter vi på oss blåkläderna igen och börjar harva i examensarbetet igen vilket vi faktiskt har saknat lite, SKB.

 

 

I väntan på solen...

 

Utsikten från solstolen på Watamu beach.

 

Igår (Måndag) tog vi taxi tillsammans med Benke ner till Diani Beach, söder om Mombasa. På schemat stod fiske. Vi checkade in på hotellet och gjorde oss klara för en fyra timmars fiske tur på havet. Vilken grej det var!

 

 

På väg ut med fiskebåten.

 

Vi hade bara kommit en bit ut när vi fick se fåglar som flockade sig. När vi kom närmare såg vi att det kokade i vattnet av fisk, en del riktigt stora som hoppade över vattenytan. Tyvärr hade vi dock ingen tur här och begav oss vidare ut på djupt vatten för att fånga de stora baddarna. Benke var en perfekt person att ha med sig ut på en fisketur. Han älskade fiske och hade gjort mycket i sitt liv som han berättade om. Många intressanta historier att lyssna på och prata om medans vi väntade på fisken. När vi sitter där i godan ro och pratar om ditten och datten smäller det plöttsligt till, alla flyger upp och vi hör hur linnan snabbt dras ut på ett av spöna. Förste man i fiskestolen blir Benke som sakta börja veva in. Efter en stund är han för trött i armarna och Sebastian få ta över och slutföra arbetet. Han vevar och vevar och få kämpa en stund, snart har vi en 15 kilos Durado i båten. Lyckan är total!

 

En stund senare få vi napp igen och denna gången är det Viktorias tur att inta fiskestolen. Denna gången var fisken lite lättare och Viktoria lyckas själv veva in fisken. Whohoo! Andra Duradon i båten.

 

 

Viktoria kämpar.

 

När vi kom iland flockade sig folk runt oss och ville se vår fångst, som överlämnades till några Kenyaner som tog hand om dom. Vilken eftermiddag vi fick!

 

 

På kvällen gick vi på en restaurang som ligger nere i en grotta. Häftigt! Vi slog på stort och beställde tre rättes efter dagen fiskelycka.

 

Stjärnhimmel ovanför oss genom ett hål i taket.

 

Tidigt på morgonen idag (Tisdag) steg vi upp och gjorde oss i ordning för att åka till Malindi som ligger ngra mil norr om Mombasa för att bo på lite finar hotell i några dagar. Och vilket hotell vi har fått tag på, LYXHOTELL med stora bokstäver. Malindi är känt för att här är mycket Italienare som semestrar och det märks. Vi är de enda ickeitalienarna på hotellet. Efter lite häng på stranden och vid poolerna avslutades kvällen med femrättes Italienskt på hotellets restaurang. Proppmätta går vi nu till sängs. God natt!

 

 

Semestern är här för oss, en välbehövlig sådan. Vi bor på ett hotell i norra Mombasa som heter Breezes och ägs av Mr och Mrs Kiuru. Mr Kiuru är även chef för ett strandhotell som heter Travellers. Eftersom vårt hotell är billigare och ligger en bit från stranden så åker vi tuc tuc´s till Travellers hotell varje dag och ligger vid på deras strand och utnyttjar deras pool. Om vårt hotell är väldigt enkelt så är Travellers hotell desto lyxigare... Varje gång vi kommer dit så välkomnar vakterna oss och sedan blir vi eskorterade av de som arbetar på hotellet. Oftast vill de kolla i receptionen när vi kommer på morgonen om det är något speciellt bokat för oss från Mr Kiuru.

 

 

Första natten här på hotellet var inte speciellt rolig. Självklart så gick strömmen (som vanligt) så AC:n slutade att fungera. T.I.A (this is africa). Här är betydligt mycket varmare än vad det är "hemma" på collaget. Men så ligger ju också det området på ca 2000 m havet. Så första natten här va inte speciellt trevlig och vi höll på att kvävas av varmen. Lägg därtill att vi fått ett rum som ligger precis jämte restaurangens burar för djuren som de ska tillaga. Där finns bland annat en get, tuppar och hönor. Tuppen börjar även här att gala vid 2 på natten och det går inte att stänga våra fönster så vi blev sömlösa i stort sett hela natten. Men dagen efter va strömmen tillbaka så nu sover vi bättre.

 

 

 Igår tog två av killarna som jobbar på vårat hotell med oss till en club i en ort norr om där vi bor. Vi drack lite öl och tjötade. Och som bonus kom det även strippor och uppträdde framåt småtimmarna!! :)

 

När vi kom till Travellers imorse och var påväg till våra solstolar så kom en boll flygandes från poolen. En tatuerad kille och en tjej står i vattnet och killen ropar till mig, 3-0 to Swedeeen! Vi har inte träffat någon annan svensk här i Mombasa så det blev naturligt att vi började prata. Vi kom in på det ena och det andra, så det slutade med att vi bestämde oss för att vi följer med honom ner till Diani beach imorgon, tar in på ett hotell och åker sedan ut på fiske. Förhoppningsvis så drar vi upp en hundra kilos Blue Marlin om vi har tur. Efter det blir det restaurang besök på Ali baba, en restaurang som vi har hört mycket bra om :D

 

Vi kommer dock bara stanna i Diani beach en natt för efter det har vi bokat in oss på ett lite finare hotell i Malindi. Där stannar vi lite längre, tisdag till söndag. Efter det så blir det till  att resa tillbaka till Collaget. Eller vi får la se om vi får smak för att stanna kvar här på kusten lite till för som det känns nu så vill vi inte åka härifrån!

 

Igår hade vi Eric och hans dotter här på besök. Vi bjöd på kålpudding med brunsås och potatis och de gillade det väldigt mycket (sa dom i alla fall).

 

 

Idag har vi varit hos en lärare som vi har intervjuat i vår studie. Många vi träffar vill så gärna bjuda hem oss och även visa upp oss för deras grannar. Det känns som att det är lite status att känna en Mazungu här. Vi blev bjudna på pasta, potatis, köttgryta och chapati, mat i massor! Hon är väldigt kristen så vi bad en 2 minuter lång matbön innan vi fick äta. Samtalen kretsar ofta kring vad vi odlar i Sverige. Allt som ofta blir vårt svar: "we import" eftersom vi egentligen inte är så insatta i ämnet. När vi satt och pratade så var tvn på och hon tittar på programmet och skakar på huvudet. "that´s nigerians and they are satanic people". Vi blir häpna och frågar vad hon menar. "they have witchcraft, do you know witchcraft, do you have it in sweden?". Det framkom även att hon tyckte att folk från Tanzania var Satanic people. Vi visste inte riktigt vad vi skulle säga, om vi skulle skratta eller gråta, så vi lät det vara.

 

Imorgon drar vi iväg till kusten, närmare bestämt Mombasa! Eric har en vän som jobbar på ett resort i Mombasa. Hans fru driver ett lite mindre hotell vid sidan av som vi kommer att bo på (i alla fall den första natten). Vi kommer att ta en matatu till Nairobi 06.30 imorgon bitti för att sedan byta till en buss som ska ta oss till Mombasa.

 

När vi var i Thika idag så gick vi in i en butik som sålde jättefina souvenirer. Vi börjar förhandla pris och Sebastian bestämmer sig för några saker som han vill köpa. En del av intäkterna från hans butiken skänker han till nåt som skulle rädda barn eller nåt. Det är väldigt lätt att prata med folk här i Kenya och föreståndaren för den här butiken var inget undantag. Vi berättade att vi skulle till Mombasa imorg.... "ÅH! då ska jag ringa min kusin, han jobbar där med att guida turister. Han kan hjälpa er och han gör det gratis!" Och vipps så stod Sebastian med en telefon i handen och pratade med guiden. Han ville visa oss runt i staden, köra oss till de bästa restaurangerna och han kunde även vara vår chaufför till Malindi. Efter samtalet fick vi goda råd från föreståndaren hur vi skulle undvika de kriminella i Mombasa. Han berättar också att hans butik tidigare låg i Mombasa men att han var tvungen att flytta på grund av att Al shabab skrämt iväg turisterna i staden så de inte vågar gå in i butiker.

I Onsdags bar det av igen. Tre dagars safari i Samburu och Sweet Waters som ligger några timmar norr om där vi bor. Vår guide Tony kom och hämtade upp oss klockan 7 på morgonen och så styrde vi mot Samburu. Påvägen till Samburu fick vi även se Mount Kenya som är 5 199 m över havet, andra högsta berget i Afrika efter Kilimanjaro i Tanzania.

Kass bild på Mount Kenya tagen i bilen påväg till Samburu.

Vårt boende låg mitt inne i reservatet och vi fick vår egen lilla stuga att bo i. De varnade oss för att gå ute på natten och första natten fick vi veta varför. Mitt i natten vaknar Sebastian av att han hör en elefant som stryker sig mot vårt tak!! "Viktoria, Viktoria, det är elefanter utanför!" Vi kunde höra hur de gick utanför och mumsade av gräset och ibland flåsade de till lite genom sina snablar. Vi stod vi fönsret och tittade ut en stund och kunde se elefaterna där ute som mörka skuggor i mörkret. Det var verkligen en upplevelse! Andra kvällen när vi gick tillbaka till vår stuga,ledda av en vakt, efter att vi ätit hörde vi igen att elefanterna var precis i närheten. Vakten såg väldigt nöjd ut :) Eftersom de sitter ute hela natten frågade vi vad han gör om det kommer elefanter nära honom. Han tar upp sin lilla träklubba och säger "då kastar jag den här!".  Har svårt att tänka oss att den där lilla träklubban skulle ha något att sätta emot mot en skock elefanter.

 

 

Sammanlagt var vi ute på fyra rundor safari i reservatet. Morgonsafarin var helt klart den bästa, med många djur i rörelse och lejon som nyss hade jagat. Vi såg många djur och elefater fanns det MASSOR av.

Höjdpunkten var ändå när vi åkte längs med en bergssluttning och letade efter leopard. Och helt plötsligt var den där! Då pumpade verkligen adrenalinet i kroppen. Till och med Tony som gör det här dagligen blev alldeles till sig. Det är inte ofta man lyckas se leoparder eftersom de är så skygga. Nu började äventyret! Leoparden var i rörelse så vi var tvungna att följa efter den. Problemet var att vägarna gick ju inte som leoparden. "Don´t loose it, don´t loose it" gapade Tony medans han körde och vi höll blicken på var leoparden var och guidade honom vart han skulle köra.

Efter en liten stund kom en safari bil till och eftersom det var off road körning som gällde och deras bil bara var bakhjulsdriven körde de fast. Ska tilläggas att vi hade fyrhjulsdriven bil ;) Så vi fick pausa leoparspaningen och dra upp dem istället. Guiderna fick gå utanför bilarna för att fästa bogserlinan i vetskap om att leoparden bara låg några meter bort och tryckte. När vi fått upp dem kom nästa bil, bakhjulsdiven, och körde fast de också. Dessa stod så dumt så de gick inte dra upp dem utan istället fick guiderna gå ut och putta. De tittade sig lite snabbt omkring sen var det bara att putta allt var de orkade, medans guiden i bilen gasade allt vad han kunde. Livsfarligt! 15 meter bort låg en småhungrig leopard och väntade :)

När vi sedan åkte tillbaka mot vårt camp fick vi punktering! Inte så smidigt. Tony och Sebastian fick sköta hjulbytet medan Viktoria fick i uppgift att hålla utkik efter djur. Tony verkade något stressad. "Viktoria, you are watching right??!!"  "Jaadå" svarade Viktoria men faktist så tittade Viktoria nog mest på hjulbytet och bara lite efter djur. De är ju alltid kul att se folk jobba och slita så svetten rinner :)

Efter två nätter i Samburu åkte vi till en stad som heter Nanyuki för att sova en antt där och besöka ett reservat som heter Sweet Waters. Det reservatet är inhägnat eftersom de ligger så nära bebyggelse och de ägna sig åt djurvård också. Bl. a har de "många" noshörningar som måste hållas i inhägnade reservat pga problem med tjuvjakt och att de är så få kvar. Här hade de även ett rescue center för schimpanser. De lever inte naturligt i Kenya men de var tagna dit från olika delar av världen efter att ha blivit räddade från fångeskap av typen sitta i en liten bur längs vägen för att locka turister. Här hade de ett eget litet inhägnat område i reservatet. I reservatet hade även en blind noshörning som vi fick klappa. Väldigt turistigt! Det är bra mycket bättre att se dem in real life, vilket vi också gjorde.

Den 20e oktober, det är idag 1 månad sedan vi kom hit. Man märker att man har ändrat uppfattning kring saker och ting här när man tänker tillbaka. Jag kom ihåg när vi blev upphämtade av Esther och Pete på Nairobis flygplats och på resan längs motorvägen var allt man såg nya intryck. Det var mycket att ta in vilket gjorde att man var helt dödstrött under de första veckorna. Jag kommer ihåg första besöket på skolorna. Hur alla barn (och i en del fall även vuxna) råglodde och tog på en. Jag har aldrig varit speciellt förtjust i att få alla blickar riktade åt mig och när man kommer hit får man verkligen öva sig i att bli uttittad. Nu när vi besöker skolor så är det fortfarande samma uppståndelse och alla vill ta på en men man känner sig inte lika obekväm längre. Jag minns när vi besökte en av de sista förskolorna och jag märkte knappt att några barn stod jämte där jag satt och drog sina händer över mitt hår på armarna. Jag la märke till det först när Viktoria skrattar och säger att dom tror att jag är en katt. En annan sak man inte blir lika häpen för längre är när man hoppar in i en Matatu med över 20 personer i. Jag kom IHÅG första gången vi åkte Matatu. Jag och Viktoria bara flabbade. De stängde inte dörren, låg på varandra, bilen hoppade och dånade. Men jag tänker fortfarande på om jag kommer att överleva eller inte. Omkörningarna de gör är inte nådiga... Imorgon ska jag och Viktoria på Safari igen. Weehoo! Vi ringde vår eminenta guide Tony som vi hade i Masai Mara. Han ringer stup i kvarten och vi undrade varför. Men det senaste samtalet vi fick (10 sekunder efter att vi lagt på det senaste samtalet) så sa han "Dont tell my boss that im taking you.) Så jag antar att han gör detta "vid sidan av". Senaste Safarituren så gick vi genom företaget men eftersom vi fick Tonys egna nummer senast så såg han nog sin chans att tjäna lite extra cash. Dock får han ju boka allt själv, vilket han verkar lite smått osäker på, därav alla samtal med frågor. Men men det blir nog bra detta. Denna gången är det Samburu Nationalpark som gäller. Tony berättade att Samburu är ganska olik Masai Mara. Vi kommer att se andra djur och arter. När vi va i Masai Mara så stannade vi i 1 natt, denna gången blir det två nätter. På vägen hem ska vi även stanna till i en park (som jag inte kommer ihåg namnet på) där vi kommer att kunna se Noshörningar.

Planen inför helgen var glasklar. Här skulle det skrivas C-uppsats! Nu j-la!

Helgen firades in med ett hejdundrande åskväder ute med blixtrar var och varannan sekund och ösregn i timmar. Så när Lördagen kom hade vi ingen ström och var utan ström hela dagen. Eftesom våra datorer klara sig typ två minuter utan ström blev det inte något skrivande. Istället låg vi i mörkret med varsin pannlampa och läste bok. På eftermiddan var vi inne en runda i Thika och tittade på fotboll på en pub för att ha något att göra. Gud vad man är beroende av ström! 

 

Har nu ÄNTLIGEN trankriberat alla våra intervjuer (10 st). Det känns som man inte gör nåt vettigt alls, bara skriver ner diskussionen ord för ord. Men nu kan vi börja skriva på riktigt vilket vi längtat efter. Det brukar bli en hel del pauser i skrivandet här. Blir lätt så när solen skiner för fullt ute :)

 

 

Vad som har hänt i veckan:

• Viktoria blev rånad på 2000 shillings när vi va inne i Thika.

• Vi har bakat bullar (Viktoria har). (Se bild 1)

• Vi har haft besök av några förskollärare som vi tidigare varit hos på deras förskola.

• Lagat köttbullar och brunsås till Esther och hennes son Andy. Lagom till vi hade börjat laga maten så gick givetvis strömmen och då åker som vanligt pannlamporna fram. (se bild 2) Det blev till att laga maten på en gasolplatta. MEN, lagon till Esther och Andy kom, så kom strömmen tillbaka :D OCH när de kom och såg köttbullarna så frågar Esther om vi har Lingonsylt. "nej tyvärr". "Ska jag hämta?" ""HAR DU LINGONSYLT?!?!?!" "JA! min vännina har precis varit i Sverige och hon tog med sig en burk till mig". Vi blev som barn på julafton :)  (Se bild 3)

• Trädgårdsanställda har varit här och gjort iordning vår trädgård på ett orginellt och för oss annorlunda oss. Tänk er en kille som har ett verktyg, en machete. Med den gör han allt han behöver. "Klipper" gräset  och häcken eller Kapar bananträd. Macheten var förövrigt verktyget som 4 bönder använde sig utav när de skulle hugga ner deras sjukt stora träd här på collageområdet. de klättrade upp i trädet och satte sig på grenarna och började hugga. Grenarna föll ner med en smäll, ibland på ladugårdstaket ibland vid sidan av. Sammanfattningsvis så kan man säga att det såg livsfarligt ut! 

Bild 6: Äter sugarcane (sockerrör) som växer i vår trädgård. För er som inte testat det så kan ni göra det hemma. Det är bara å ta en näve med tandpetare och doppa i socker. Sen är det bara å tugga järnet!

 

 

 Viktoria fick följe hem från sin promenad idag. Alla blev glada utom en, han blev chockad.

 

 

 

Här kommer en liten (ganska lång) film från vår safari. Se och njut :)

 

Nu sitter jag och Viktoria och skriver på uppsatsen men jag kände att jag behövde ett litet brejk.
Igår var jag Nick och Vick på en pub för att se på Premier league. Vi hoppar in i en fullsmockad Matatu vid 16 från collaget och det var faktiskt ett nytt rekord för oss! Vi räknade det till 24 st personen. Men under resan så hör jag ett högt och skrämmande ljud precis bredvid mitt öra. När jag tittar åt höger så ser jag en höna som stirrar på mig... Alla kenyanerna bredvid mig knäcker sig och frågar om jag blev rädd. Jag fick också erbjudande om att köpa hönan, men det skulle inte bli billigt. :) Så sammanlagt va vi 24 st + en höna.

 

Idag har vi besökt den sista förskolan som vi ska göra våra intervjuer på. Tyvärr va inte lärarna där idag och de hade tydligen slutat terminen. Men rektorn på skolan erbjöd att han kunde skaffa några barn och några lärare som kan undervisa dem så vi kan få se hur de gör. Men på de skolor vi besökt tidigare så är det inte mycket som skiljer dem åt så vi sa att det inte skulle behövas. Men lärarna jobbar tydligen på i någon vecka till och imorgon skulle de vara tillbaka på skolan, så imorgon åker vi dit för att göra intervjuerna. En rolig grej som vi hörde på radion i Matatun på vägen tillbaka till Collaget var att de infört en lag om att Prostituerade måste använda reflexväst när de arbetar.  "They now have to wear reflection vest, because they previously havent been seen and hit. But now will they propobly get seen and maybe even "hit on" instead. "

 

Något för Reinfeldt att införa i Sverige också kanske.

 

 

Idag är det två collagelag på besök här plus att Basketligan har kval matcher till deras högstaliga. Så här är fullt med folk som spelar. Jag har spelat fotboll med vårt collage. Jag blev informerad att matchen börjar någon gång mellan 09.30 och 11.00. Jag var där strax innan 10 och stannade till 11.00. Men ingen spelare i laget syntes till så jag gick hem. När jag kom till planen strax efter 12.00 så höll de på att värma upp. det är Hakuna Matata som gäller här kan man lugnt säga. Vi spelade 1-1 i alla fall i en helt okej match faktiskt.

 

I veckan som varit så har vi som sagt besökt Masai Mara. Sedan har vi också besökt två förskolor och transkiberat en del intervjuer. Just nu har vi gjort 5 intervjuer och vi har kvar 3 stycken innan vi ska börja skriva på allvar. Vi funderar på att jobba stenhårt i 1-2 veckor till med uppsatsen och sedan ta ett brejk på 2 veckor och åka runt i landet lite. Eric (en lärare på gollaget) tipsade om en kompis till honom som driver ett hotell i Mombasa. Han kunde nog fixa så vi fick bo hos honom lite billigare. Mombasa ligger på kusten till Indiska oceanen. Så dit måste vi åka! Sedan blir det nog att ringa vår Safariguide igen och be honom planera ihop ett 2-3 dagars safariäventyr i Samburu och Nakuru. Det finns ju fler djur man vill se och man tröttnar aldrig på det! Riktig mäktig känsla att se dessa djuren ute i det fria. Jag klippte ihop en film som vi filmade när vi var på väg till och när vi kom till lägret i Masai Mara. Lägger upp den här:

 

 

 

Vi har nu varit iväg på vår första safari. Vilken upplevelse!!

Redan innan vi kom in i själva reservatet kunde vi se gnu, antiloper och giraffer! Vi blev väldigt imponerade. Särskilt av girafferna. Helt plötsligt stod de bara där och vi drog förbi i hundra blås på en liten gropig grusväg.

Efter flera timmars resa varav den sista på en extremt dålig grusväg kom vi väl omskakade fram. När vi hade instalerat oss i våra tält och ätit lite lunch bar det iväg ut på safari i reservatet. Direkt såg vi flera djur, de var överallt! När vi bara körde förbi de första elefanterna vi såg blev man lite förvånad, men sen visade det sig att de fanns också överallt och vi kunde komma riktigt nära dem, ca 10 meter. Det är en riktigt mäktig känsla. När vi stannade till vi ett ställe sa guiden "there is a lion". Vi tittade oss omkring men kunde inte se något. "There" sa han då och pekade precis intill bilen och ja, där låg ett stort lejon och sov. Vi var ute i några timmar och åkte runt och såg flera lejon, elefanter, zebror, giraffer, strutsar, gnu, antilop osv. Och en gepard! Jätte nära!! Ca 5-7 meter. Trötta och utmattade och med lite solbränna i ansiktet, åkte vi sen tillbaka till vårt camp för att äta och sova.

 

Dagen där på blev det lite ändrade planer. Vi struntade i att ta en runda till i reservatet och åkte istället iväg till en sjö för en liten båtfärd. En härlig upplevelse och vi fick se flodhästar och flera fåglar. Även dessa på ca 10 meters avstånd och då säger vår guide, "det här är världens mest aggresiva djur". Då kittlar det lite i magen. De är ganska stora. När vi kom i land åt vi där på en restaurang innan vi begav oss hemåt igen mot Collage.

 

 

 

Söndagar på collageområdet är väldigt lugna. Studenterna är i kyrkan och vi försöker få tiden att gå. Tur att det finns fotboll att följa! Hittills idag har jag sett ca 10 avsnitt av 100 höjdare (filip och fredrik) plus filmen Eraserhead, som Weiland utnämt till "den bästa film jag någonsin sett!". Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den filmen riktigt... Speciell är rätt ord.

 

Imorgon ser vi fram emot Safari i Nationalparken Masai Mara! Vi har fått tag i ett bra Safaripaket för en rimlig peng. Vi är borta i två dagar och kommer (om vi ha tur) att få se bland annat "The big five", Giraff och en hel drös med fåglar. Vår chaufför kommer och hämtar oss kl 07.00 imorgon bitti sedan anländer vi till vårt Camp vid middagstid. Vi äter först lunch innan vi åker ut på första Safarituren. Sedan blir vi bjudna på middag på camp-området på kvällen innan vi ska få vår skönhetssömn i vad som kallas för "luxurytents". Vi kommer också att åka ut på en safaritur tidigt på tisdag morgon. Sedan avslutas paketet med ett besök på en känd Restaurang som heter "Carnival". Förr kunde man bland annat beställa in krokodil, lejon och elefant etc. Men det kan man inte göra längre. Men det här kommer att bli spännande! :)

 

 

 

Bild 1: Nick och hans son Samuel följer spänt Ellos kamp om guldet.

 

Igår medan Viktoria var med resten av collaget på ännu en Sportsday så åkte jag, Nich, Samuel och Pete in till Thika och såg på Man UTD - Arsenal och Swansea - Chelsea på en pub. När vi skulle åka hem så kändes det inte jätte tryggt att gå runt i en stad och leta efter en Matatu eftersom det hade blivit mörkt ute (det mörknar vid 18-19 här i Kenya). Vi hade dock tur  och hittade en ganska snabbt.