viktoriaochsebastianikenya.blogg.se

Igår hade vi Eric och hans dotter här på besök. Vi bjöd på kålpudding med brunsås och potatis och de gillade det väldigt mycket (sa dom i alla fall).

 

 

Idag har vi varit hos en lärare som vi har intervjuat i vår studie. Många vi träffar vill så gärna bjuda hem oss och även visa upp oss för deras grannar. Det känns som att det är lite status att känna en Mazungu här. Vi blev bjudna på pasta, potatis, köttgryta och chapati, mat i massor! Hon är väldigt kristen så vi bad en 2 minuter lång matbön innan vi fick äta. Samtalen kretsar ofta kring vad vi odlar i Sverige. Allt som ofta blir vårt svar: "we import" eftersom vi egentligen inte är så insatta i ämnet. När vi satt och pratade så var tvn på och hon tittar på programmet och skakar på huvudet. "that´s nigerians and they are satanic people". Vi blir häpna och frågar vad hon menar. "they have witchcraft, do you know witchcraft, do you have it in sweden?". Det framkom även att hon tyckte att folk från Tanzania var Satanic people. Vi visste inte riktigt vad vi skulle säga, om vi skulle skratta eller gråta, så vi lät det vara.

 

Imorgon drar vi iväg till kusten, närmare bestämt Mombasa! Eric har en vän som jobbar på ett resort i Mombasa. Hans fru driver ett lite mindre hotell vid sidan av som vi kommer att bo på (i alla fall den första natten). Vi kommer att ta en matatu till Nairobi 06.30 imorgon bitti för att sedan byta till en buss som ska ta oss till Mombasa.

 

När vi var i Thika idag så gick vi in i en butik som sålde jättefina souvenirer. Vi börjar förhandla pris och Sebastian bestämmer sig för några saker som han vill köpa. En del av intäkterna från hans butiken skänker han till nåt som skulle rädda barn eller nåt. Det är väldigt lätt att prata med folk här i Kenya och föreståndaren för den här butiken var inget undantag. Vi berättade att vi skulle till Mombasa imorg.... "ÅH! då ska jag ringa min kusin, han jobbar där med att guida turister. Han kan hjälpa er och han gör det gratis!" Och vipps så stod Sebastian med en telefon i handen och pratade med guiden. Han ville visa oss runt i staden, köra oss till de bästa restaurangerna och han kunde även vara vår chaufför till Malindi. Efter samtalet fick vi goda råd från föreståndaren hur vi skulle undvika de kriminella i Mombasa. Han berättar också att hans butik tidigare låg i Mombasa men att han var tvungen att flytta på grund av att Al shabab skrämt iväg turisterna i staden så de inte vågar gå in i butiker.

I Onsdags bar det av igen. Tre dagars safari i Samburu och Sweet Waters som ligger några timmar norr om där vi bor. Vår guide Tony kom och hämtade upp oss klockan 7 på morgonen och så styrde vi mot Samburu. Påvägen till Samburu fick vi även se Mount Kenya som är 5 199 m över havet, andra högsta berget i Afrika efter Kilimanjaro i Tanzania.

Kass bild på Mount Kenya tagen i bilen påväg till Samburu.

Vårt boende låg mitt inne i reservatet och vi fick vår egen lilla stuga att bo i. De varnade oss för att gå ute på natten och första natten fick vi veta varför. Mitt i natten vaknar Sebastian av att han hör en elefant som stryker sig mot vårt tak!! "Viktoria, Viktoria, det är elefanter utanför!" Vi kunde höra hur de gick utanför och mumsade av gräset och ibland flåsade de till lite genom sina snablar. Vi stod vi fönsret och tittade ut en stund och kunde se elefaterna där ute som mörka skuggor i mörkret. Det var verkligen en upplevelse! Andra kvällen när vi gick tillbaka till vår stuga,ledda av en vakt, efter att vi ätit hörde vi igen att elefanterna var precis i närheten. Vakten såg väldigt nöjd ut :) Eftersom de sitter ute hela natten frågade vi vad han gör om det kommer elefanter nära honom. Han tar upp sin lilla träklubba och säger "då kastar jag den här!".  Har svårt att tänka oss att den där lilla träklubban skulle ha något att sätta emot mot en skock elefanter.

 

 

Sammanlagt var vi ute på fyra rundor safari i reservatet. Morgonsafarin var helt klart den bästa, med många djur i rörelse och lejon som nyss hade jagat. Vi såg många djur och elefater fanns det MASSOR av.

Höjdpunkten var ändå när vi åkte längs med en bergssluttning och letade efter leopard. Och helt plötsligt var den där! Då pumpade verkligen adrenalinet i kroppen. Till och med Tony som gör det här dagligen blev alldeles till sig. Det är inte ofta man lyckas se leoparder eftersom de är så skygga. Nu började äventyret! Leoparden var i rörelse så vi var tvungna att följa efter den. Problemet var att vägarna gick ju inte som leoparden. "Don´t loose it, don´t loose it" gapade Tony medans han körde och vi höll blicken på var leoparden var och guidade honom vart han skulle köra.

Efter en liten stund kom en safari bil till och eftersom det var off road körning som gällde och deras bil bara var bakhjulsdriven körde de fast. Ska tilläggas att vi hade fyrhjulsdriven bil ;) Så vi fick pausa leoparspaningen och dra upp dem istället. Guiderna fick gå utanför bilarna för att fästa bogserlinan i vetskap om att leoparden bara låg några meter bort och tryckte. När vi fått upp dem kom nästa bil, bakhjulsdiven, och körde fast de också. Dessa stod så dumt så de gick inte dra upp dem utan istället fick guiderna gå ut och putta. De tittade sig lite snabbt omkring sen var det bara att putta allt var de orkade, medans guiden i bilen gasade allt vad han kunde. Livsfarligt! 15 meter bort låg en småhungrig leopard och väntade :)

När vi sedan åkte tillbaka mot vårt camp fick vi punktering! Inte så smidigt. Tony och Sebastian fick sköta hjulbytet medan Viktoria fick i uppgift att hålla utkik efter djur. Tony verkade något stressad. "Viktoria, you are watching right??!!"  "Jaadå" svarade Viktoria men faktist så tittade Viktoria nog mest på hjulbytet och bara lite efter djur. De är ju alltid kul att se folk jobba och slita så svetten rinner :)

Efter två nätter i Samburu åkte vi till en stad som heter Nanyuki för att sova en antt där och besöka ett reservat som heter Sweet Waters. Det reservatet är inhägnat eftersom de ligger så nära bebyggelse och de ägna sig åt djurvård också. Bl. a har de "många" noshörningar som måste hållas i inhägnade reservat pga problem med tjuvjakt och att de är så få kvar. Här hade de även ett rescue center för schimpanser. De lever inte naturligt i Kenya men de var tagna dit från olika delar av världen efter att ha blivit räddade från fångeskap av typen sitta i en liten bur längs vägen för att locka turister. Här hade de ett eget litet inhägnat område i reservatet. I reservatet hade även en blind noshörning som vi fick klappa. Väldigt turistigt! Det är bra mycket bättre att se dem in real life, vilket vi också gjorde.

Den 20e oktober, det är idag 1 månad sedan vi kom hit. Man märker att man har ändrat uppfattning kring saker och ting här när man tänker tillbaka. Jag kom ihåg när vi blev upphämtade av Esther och Pete på Nairobis flygplats och på resan längs motorvägen var allt man såg nya intryck. Det var mycket att ta in vilket gjorde att man var helt dödstrött under de första veckorna. Jag kommer ihåg första besöket på skolorna. Hur alla barn (och i en del fall även vuxna) råglodde och tog på en. Jag har aldrig varit speciellt förtjust i att få alla blickar riktade åt mig och när man kommer hit får man verkligen öva sig i att bli uttittad. Nu när vi besöker skolor så är det fortfarande samma uppståndelse och alla vill ta på en men man känner sig inte lika obekväm längre. Jag minns när vi besökte en av de sista förskolorna och jag märkte knappt att några barn stod jämte där jag satt och drog sina händer över mitt hår på armarna. Jag la märke till det först när Viktoria skrattar och säger att dom tror att jag är en katt. En annan sak man inte blir lika häpen för längre är när man hoppar in i en Matatu med över 20 personer i. Jag kom IHÅG första gången vi åkte Matatu. Jag och Viktoria bara flabbade. De stängde inte dörren, låg på varandra, bilen hoppade och dånade. Men jag tänker fortfarande på om jag kommer att överleva eller inte. Omkörningarna de gör är inte nådiga... Imorgon ska jag och Viktoria på Safari igen. Weehoo! Vi ringde vår eminenta guide Tony som vi hade i Masai Mara. Han ringer stup i kvarten och vi undrade varför. Men det senaste samtalet vi fick (10 sekunder efter att vi lagt på det senaste samtalet) så sa han "Dont tell my boss that im taking you.) Så jag antar att han gör detta "vid sidan av". Senaste Safarituren så gick vi genom företaget men eftersom vi fick Tonys egna nummer senast så såg han nog sin chans att tjäna lite extra cash. Dock får han ju boka allt själv, vilket han verkar lite smått osäker på, därav alla samtal med frågor. Men men det blir nog bra detta. Denna gången är det Samburu Nationalpark som gäller. Tony berättade att Samburu är ganska olik Masai Mara. Vi kommer att se andra djur och arter. När vi va i Masai Mara så stannade vi i 1 natt, denna gången blir det två nätter. På vägen hem ska vi även stanna till i en park (som jag inte kommer ihåg namnet på) där vi kommer att kunna se Noshörningar.

Planen inför helgen var glasklar. Här skulle det skrivas C-uppsats! Nu j-la!

Helgen firades in med ett hejdundrande åskväder ute med blixtrar var och varannan sekund och ösregn i timmar. Så när Lördagen kom hade vi ingen ström och var utan ström hela dagen. Eftesom våra datorer klara sig typ två minuter utan ström blev det inte något skrivande. Istället låg vi i mörkret med varsin pannlampa och läste bok. På eftermiddan var vi inne en runda i Thika och tittade på fotboll på en pub för att ha något att göra. Gud vad man är beroende av ström! 

 

Har nu ÄNTLIGEN trankriberat alla våra intervjuer (10 st). Det känns som man inte gör nåt vettigt alls, bara skriver ner diskussionen ord för ord. Men nu kan vi börja skriva på riktigt vilket vi längtat efter. Det brukar bli en hel del pauser i skrivandet här. Blir lätt så när solen skiner för fullt ute :)

 

 

Vad som har hänt i veckan:

• Viktoria blev rånad på 2000 shillings när vi va inne i Thika.

• Vi har bakat bullar (Viktoria har). (Se bild 1)

• Vi har haft besök av några förskollärare som vi tidigare varit hos på deras förskola.

• Lagat köttbullar och brunsås till Esther och hennes son Andy. Lagom till vi hade börjat laga maten så gick givetvis strömmen och då åker som vanligt pannlamporna fram. (se bild 2) Det blev till att laga maten på en gasolplatta. MEN, lagon till Esther och Andy kom, så kom strömmen tillbaka :D OCH när de kom och såg köttbullarna så frågar Esther om vi har Lingonsylt. "nej tyvärr". "Ska jag hämta?" ""HAR DU LINGONSYLT?!?!?!" "JA! min vännina har precis varit i Sverige och hon tog med sig en burk till mig". Vi blev som barn på julafton :)  (Se bild 3)

• Trädgårdsanställda har varit här och gjort iordning vår trädgård på ett orginellt och för oss annorlunda oss. Tänk er en kille som har ett verktyg, en machete. Med den gör han allt han behöver. "Klipper" gräset  och häcken eller Kapar bananträd. Macheten var förövrigt verktyget som 4 bönder använde sig utav när de skulle hugga ner deras sjukt stora träd här på collageområdet. de klättrade upp i trädet och satte sig på grenarna och började hugga. Grenarna föll ner med en smäll, ibland på ladugårdstaket ibland vid sidan av. Sammanfattningsvis så kan man säga att det såg livsfarligt ut! 

Bild 6: Äter sugarcane (sockerrör) som växer i vår trädgård. För er som inte testat det så kan ni göra det hemma. Det är bara å ta en näve med tandpetare och doppa i socker. Sen är det bara å tugga järnet!

 

 

 Viktoria fick följe hem från sin promenad idag. Alla blev glada utom en, han blev chockad.

 

 

 

Här kommer en liten (ganska lång) film från vår safari. Se och njut :)

 

Nu sitter jag och Viktoria och skriver på uppsatsen men jag kände att jag behövde ett litet brejk.
Igår var jag Nick och Vick på en pub för att se på Premier league. Vi hoppar in i en fullsmockad Matatu vid 16 från collaget och det var faktiskt ett nytt rekord för oss! Vi räknade det till 24 st personen. Men under resan så hör jag ett högt och skrämmande ljud precis bredvid mitt öra. När jag tittar åt höger så ser jag en höna som stirrar på mig... Alla kenyanerna bredvid mig knäcker sig och frågar om jag blev rädd. Jag fick också erbjudande om att köpa hönan, men det skulle inte bli billigt. :) Så sammanlagt va vi 24 st + en höna.

 

Idag har vi besökt den sista förskolan som vi ska göra våra intervjuer på. Tyvärr va inte lärarna där idag och de hade tydligen slutat terminen. Men rektorn på skolan erbjöd att han kunde skaffa några barn och några lärare som kan undervisa dem så vi kan få se hur de gör. Men på de skolor vi besökt tidigare så är det inte mycket som skiljer dem åt så vi sa att det inte skulle behövas. Men lärarna jobbar tydligen på i någon vecka till och imorgon skulle de vara tillbaka på skolan, så imorgon åker vi dit för att göra intervjuerna. En rolig grej som vi hörde på radion i Matatun på vägen tillbaka till Collaget var att de infört en lag om att Prostituerade måste använda reflexväst när de arbetar.  "They now have to wear reflection vest, because they previously havent been seen and hit. But now will they propobly get seen and maybe even "hit on" instead. "

 

Något för Reinfeldt att införa i Sverige också kanske.

 

 

Idag är det två collagelag på besök här plus att Basketligan har kval matcher till deras högstaliga. Så här är fullt med folk som spelar. Jag har spelat fotboll med vårt collage. Jag blev informerad att matchen börjar någon gång mellan 09.30 och 11.00. Jag var där strax innan 10 och stannade till 11.00. Men ingen spelare i laget syntes till så jag gick hem. När jag kom till planen strax efter 12.00 så höll de på att värma upp. det är Hakuna Matata som gäller här kan man lugnt säga. Vi spelade 1-1 i alla fall i en helt okej match faktiskt.

 

I veckan som varit så har vi som sagt besökt Masai Mara. Sedan har vi också besökt två förskolor och transkiberat en del intervjuer. Just nu har vi gjort 5 intervjuer och vi har kvar 3 stycken innan vi ska börja skriva på allvar. Vi funderar på att jobba stenhårt i 1-2 veckor till med uppsatsen och sedan ta ett brejk på 2 veckor och åka runt i landet lite. Eric (en lärare på gollaget) tipsade om en kompis till honom som driver ett hotell i Mombasa. Han kunde nog fixa så vi fick bo hos honom lite billigare. Mombasa ligger på kusten till Indiska oceanen. Så dit måste vi åka! Sedan blir det nog att ringa vår Safariguide igen och be honom planera ihop ett 2-3 dagars safariäventyr i Samburu och Nakuru. Det finns ju fler djur man vill se och man tröttnar aldrig på det! Riktig mäktig känsla att se dessa djuren ute i det fria. Jag klippte ihop en film som vi filmade när vi var på väg till och när vi kom till lägret i Masai Mara. Lägger upp den här:

 

 

 

Vi har nu varit iväg på vår första safari. Vilken upplevelse!!

Redan innan vi kom in i själva reservatet kunde vi se gnu, antiloper och giraffer! Vi blev väldigt imponerade. Särskilt av girafferna. Helt plötsligt stod de bara där och vi drog förbi i hundra blås på en liten gropig grusväg.

Efter flera timmars resa varav den sista på en extremt dålig grusväg kom vi väl omskakade fram. När vi hade instalerat oss i våra tält och ätit lite lunch bar det iväg ut på safari i reservatet. Direkt såg vi flera djur, de var överallt! När vi bara körde förbi de första elefanterna vi såg blev man lite förvånad, men sen visade det sig att de fanns också överallt och vi kunde komma riktigt nära dem, ca 10 meter. Det är en riktigt mäktig känsla. När vi stannade till vi ett ställe sa guiden "there is a lion". Vi tittade oss omkring men kunde inte se något. "There" sa han då och pekade precis intill bilen och ja, där låg ett stort lejon och sov. Vi var ute i några timmar och åkte runt och såg flera lejon, elefanter, zebror, giraffer, strutsar, gnu, antilop osv. Och en gepard! Jätte nära!! Ca 5-7 meter. Trötta och utmattade och med lite solbränna i ansiktet, åkte vi sen tillbaka till vårt camp för att äta och sova.

 

Dagen där på blev det lite ändrade planer. Vi struntade i att ta en runda till i reservatet och åkte istället iväg till en sjö för en liten båtfärd. En härlig upplevelse och vi fick se flodhästar och flera fåglar. Även dessa på ca 10 meters avstånd och då säger vår guide, "det här är världens mest aggresiva djur". Då kittlar det lite i magen. De är ganska stora. När vi kom i land åt vi där på en restaurang innan vi begav oss hemåt igen mot Collage.

 

 

 

Söndagar på collageområdet är väldigt lugna. Studenterna är i kyrkan och vi försöker få tiden att gå. Tur att det finns fotboll att följa! Hittills idag har jag sett ca 10 avsnitt av 100 höjdare (filip och fredrik) plus filmen Eraserhead, som Weiland utnämt till "den bästa film jag någonsin sett!". Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den filmen riktigt... Speciell är rätt ord.

 

Imorgon ser vi fram emot Safari i Nationalparken Masai Mara! Vi har fått tag i ett bra Safaripaket för en rimlig peng. Vi är borta i två dagar och kommer (om vi ha tur) att få se bland annat "The big five", Giraff och en hel drös med fåglar. Vår chaufför kommer och hämtar oss kl 07.00 imorgon bitti sedan anländer vi till vårt Camp vid middagstid. Vi äter först lunch innan vi åker ut på första Safarituren. Sedan blir vi bjudna på middag på camp-området på kvällen innan vi ska få vår skönhetssömn i vad som kallas för "luxurytents". Vi kommer också att åka ut på en safaritur tidigt på tisdag morgon. Sedan avslutas paketet med ett besök på en känd Restaurang som heter "Carnival". Förr kunde man bland annat beställa in krokodil, lejon och elefant etc. Men det kan man inte göra längre. Men det här kommer att bli spännande! :)

 

 

 

Bild 1: Nick och hans son Samuel följer spänt Ellos kamp om guldet.

 

Igår medan Viktoria var med resten av collaget på ännu en Sportsday så åkte jag, Nich, Samuel och Pete in till Thika och såg på Man UTD - Arsenal och Swansea - Chelsea på en pub. När vi skulle åka hem så kändes det inte jätte tryggt att gå runt i en stad och leta efter en Matatu eftersom det hade blivit mörkt ute (det mörknar vid 18-19 här i Kenya). Vi hade dock tur  och hittade en ganska snabbt.

Igår var jag (Viktoria) uttagen till säsongens sista bortamatch. Eller ja...de frågade snällt om jag inte kunde följa med eftersom det skulle innebära status för dem att ha med sig en Muzungo. Så jag följde väl snarare med som en trofé :) Och vilken upplevelse det var!

På träningen dagen innan deklaredades flera gånger att det var väldigt viktigt att alla var klara att åka 5.30. Vi fick inte bli sena! Jag steg upp 04.45, gjorde mig klar och små sprang bort för att inte bli sen. Jag var där exakt 5.30....och det syntes inte till en människa. Inte ens bussarna var framkörda. 06.00 körs bussarna fram och folk börja droppa till. Klockan 06.30 åker vi till slut iväg. Tiden är elastisk här som de själva säger.

Stället vi skulle till ligger nord-öst om Mount Kenya och vägen dit var väldigt vacker, med slingriga vägar upp och ner för bergsluttningar. Vädret var dock inte det bästa vilket gjorde att man inte såg så långt och Mount Kenya låg dålt bland molnen. Vi passerade vidstäckta risfält, floder, vattenfall och te odlingar på sluttningarna.

Alla uppskattade dock inte resan dit lika mycket som jag. När vi kommit en bit spydde helt plötsligt en person bakom mig. Rätt ut! Snart spydde en till och en till. De som spydde fick sätta sig vid ett fönster på bussen och sen spydde de ut genom fönsterna resten av resan med kräk skvettande upp på sidan av bussen. Jag var något äcklad och chockad!

Längs vägen har de även en massa fartgupp så fort man passera ett lite tätare bebyggt område. Vilket var många. Bussen skulle jag tro saknar stötdämpare vilket gjorde att vi flög upp nån decimeter från sätet för varje fartgupp han körde över. En av bussarna som var lite mindre missade att sakta in vid ett av fartguppen vilket gjorde att de körde av vägen. Alla klarade sig bra förutom lite lättare skråmor. Som tur hade jag själv valt att åka i samma buss som mitt lag, trots att lärarna ville att jag skulle åka med dem i den lilla bussen, eftersom den skulle vara bekvämare. I de här fallet var Gud med mig.

Till slut kom vi i alla fall fram och vi skulle börja spela först. Precis när vi hade börjat spela, började det regna. Och nu snacka vi monsun regn typ. Det fullkomligt öste ner. Fotbollsplanen som var ännu sämre än den vi har på vårt Collage, täcktes av 1-2 dm vatten och förvandlades till en plaskpool med lera. Så det vi gjorde var inte att spela fotboll, det var nått helt annat. Det gick inte få iväg bollen i allt vatten och vi halkade och ramlade runt i gyttjan. Jag sprang runt med ett leende på läpparna. Det var en så konstig upplevelse att jag knappt kunde tro att det var sant. Landhockyn fick avbrytas eftersom de inte kunde se bollen under allt vatten och handbollsspelarna var verkligen leriga upp till öronen.

I andra halvlek byttes jag ut och jag gick för att dra av mig mina dyngsura och leriga kläder och ta på mig torra kläder istället. Regnat lättade något och mot slutet av matchen hade vattnet började rinna undan, men leran kvarstod. Hela College området hade förvandlats till en lerpöl.

Trötta och utmattade åket vi sedan hemåt på kvällen. Fick även tillfälle och stanna på en mack för att gå på toa. Ett hål i marken och vidrigt äckligt och skitigt med kackerlackor som sprang runt. Men måste man så måste man :)

 

Idag har vi varit och besökt Marema primary school. Vi har försökt hålla humöret och energin uppe trots att magbesvären fortfarande är kvar. Men vi har känt att vi måste köra igång så vi kommer igång med intervjuerna.

 

 

Marema primary school

 

 

Många av barnen på Marema primary är väldigt fattiga, en del har inte ens skor. Här ser ni några barn från deras nursery som stolt visar upp en egengjord docka.